lifebyhanna

jag är så trött så jag knappt kan hålla ögonen öppna. jag har jobbat klart mina 9 dagar som tack och lov bara blev 7. 4 av dom 7 jobbade jag så mycke att jag inte ens hann att tvätta håret. tröttheten är ett faktum och humöret är skört. och som ett brev på posten blev jag sviken på fler än bara ett sätt. det gör så ont i hjärtat. säkert hade det inte känts lika illa om det inte vart för tröttheten. men nu blev det en mix av allt och jag känner mej så fruktansvärt besviken och lessen.
jag har mina åsikter och har visat vart jag står. men till vilken nytta? är det överhuvedtaget någon som bryr sej? eller kommer dom fortsätta leva i förnekelse?
jag är så trött och har för mycke tankar som mal i huvet att jag inte ens orkar sova.

vet inte varför jag skriver men det känns lite bättre.
nu kanske jag skulle ta och krypa ner tillbaka  breve min underbara pojkvän som jag saknat så mycke.
jag älskar min magnus och är otroligt tacksam över att  få vara en del av nån annans familj.

härlig start på semestern.