som en kniv inuti
idag tog jag buss 888 (denna gången åt rätt håll) och begav mej mot värmland. började inte förens kvällen så stannade en stund i karlstad och åt lunch med min bästa stake. skönt att bara få prata om allt och ingenting.
på bussen vidare mot sunne tittade jag lite extra på alla fina träd och stubbar och insåg som så många gånger förut när jag flyttat, hur vackert mitt värmland är.
någon sa häromdagen : men hanna, värmland finns alltid kvar.
och det vet jag. men det är höst nu. mystiden men även depptiden på året. och nu när jag är påväg att bryta upp med värmlandsskogarna på riktigt känns det lite som en kniv inuti som bara skär och gör ont.
fast jag vet att det finns kvar, jag vet att det inte är ett föralltid hejdå.
jag vet det. men det gör ont ändå.
varför känns det som är det bästa så himla fel just nu ?
8 nätter till utan magnus känns så förbannat långt bort.
vill bara att nån håller min hand och säger att allt ska bli bra :/
på bussen vidare mot sunne tittade jag lite extra på alla fina träd och stubbar och insåg som så många gånger förut när jag flyttat, hur vackert mitt värmland är.
någon sa häromdagen : men hanna, värmland finns alltid kvar.
och det vet jag. men det är höst nu. mystiden men även depptiden på året. och nu när jag är påväg att bryta upp med värmlandsskogarna på riktigt känns det lite som en kniv inuti som bara skär och gör ont.
fast jag vet att det finns kvar, jag vet att det inte är ett föralltid hejdå.
jag vet det. men det gör ont ändå.
varför känns det som är det bästa så himla fel just nu ?
8 nätter till utan magnus känns så förbannat långt bort.
vill bara att nån håller min hand och säger att allt ska bli bra :/
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag håller din hand här i Umeå Nilsson. Allt kommer att bli bra.
Trackback
